Tebjudning ända fram till tomten knackar på!

Du är bjuden på the! Precis så lyxigt som att jag blivit inviterad till en hemma-hos-bjudning så här i december, så kändes det imorse. Då fick jag äntligen provdricka första påsen av 24 i Sjalbarns adventskalender fylld med härligt the från Sveriges alla hörn. En sort varje dag ska avnjutas fram till och med julafton. Och igår åt vi tomtegröt till lunch och läste Julgröten av Sven Nordqvist. Ute regnar det nästan, så julstämningen kommer tyvärr inte med snön...

Alla 24 påsarna!

Dagens the i muggarna.

Kannan som ska brygga allt the, en tvåkoppars, och dagens val av mugg.

Jag var lite morgonsnuvig, men tyckte om dagens påse. Maken gissade på lavendel och lime och sade "lite som liniment fast på ett bra sätt". Jag ska ta mig en påtår av detta strax, och sedan ska det bli roligt att läsa vad de övriga 23 i bytet tycker om dagens thebjudning!

Glad december på er!

Sommar, sommar, sommar...och lite ganska mycket regn...

Nu är det sommar, och sommarlov och dagarna är lata men inte fyllda med bad och sandiga kex ännu. Igår var jag och familjen och skulle bada i sjön, men uj vad det blåste! Vi har haft regn, åska och blåst i snart två veckor nu. Bara lite sol mellan varven och ca 14 - 18 grader. Vi har fått hitta på andra saker än just typiska sommarutflykter, och dagarna är för det mesta sköna ändå och utan massa måsten.

Men världen utanför är skrämmande, det händer så mycket otäckt när man lyssnar på nyheterna i radio och ser bilderna. Vad hände med människan, vad har gått så fel?  Vart vågar man åka, och "vart är vi på väg"? Ibland tänker jag att jag vill bosätta mig i skogen och bara leva för dagen, men det är ju tyvärr inte praktiskt möjligt. Just nu lyssnar jag på "Kossornas planet" i P4, och det handlar om spindelfobi (en annan läskig sak, men på ett annat plan), och Winnerbäck sjunger "och alla var dumma i huvvet" - det hoppas jag dock verkligen inte är sant! För jag vet att det finns massor av kloka och fina människor runtom på planeten.

Idag är det 40-årskalas för en vän, ska bli roligt att ses och få gratta lite. Inte mindre än tre vänner fyller jämnt denna sommar. En av dem som kommer på dagens kalas är också en pysselfantast, och vi brukar alltid försöka utbyta lite tips när vi ses. I vintras fick jag en kasse härligt garn av henne som jag i höst ska försöka sticka en kofta av i vintage-stil. Hittade ett fint mönster i en bok på biblioteket,"Klassisk stickning" av Lise-Lotte Lystrup, så ska försöka kolla om de föreslagna garnerna är utbytbara till det i min kasse.

På pysselfronten håller jag annars just nu på med blöjbyxor i mjuk ull, Marks & Kattens babyull. Den här gången testar jag mönstertidningen Ottobres mönster till blöjbyxor i ull. De föreslår så kallat flossagarn, som inte är spunnet men jag hoppas att det inte kommer att bli för olika i storlek, ska prova mig fram.
Här finns pdf:en med Ottobres gratismönster:
http://www.ottobredesign.com/se/monster/pdf/blojbyxor_i_ull_se.pdf

När de är färdiga, så ska det bli en babykofta samt en väst och en virkad drake till barn som fyller år under hösten. Återkommer om detta. Och helst vill jag sticka Edith Södergrans hemmakofta från "Ylle & bläck : essäer om poetkoftor och annat författarylle" av Celia B Dackenberg till mig själv. Gillar både den härliga boken, Södergran och koftan!

Nu ska jag gå och slå in presenterna, lite ekologiska och fair-trademärkta godsaker samt en spännande bok. Få se om regnet håller upp när vi går till bussen, eller om den regnkappan måste med. Och jag lämnar nu detta blogginlägg med att  spela en trudelutt, som var jättehet för många år sedan nu. Var så god Spanienresenären, den här är till dig!<3 br="">
Håll drömmen och skaparlusten levande vänner!
Och glad sommar allihop!
/C.

Vårkänslor och dubbel stickning

Oj vad tiden går fort ibland, det är redan mars! Och just idag var det lite halvsoligt och småvarmt här. Lilleman ville vara ute och leka på eftermiddagen, så jag och Lillan gick också ut en stund. Tänkte att hon kanske ville gunga lite, men nej det var det läskigaste hon varit med om på länge, lillsötan. För en stund sedan gick vi alla in igen och tog oss en fikapaus innan det är dags för andra "måsten".

Förra veckan gjorde jag nåt riktigt roligt! Jag hade tagit mod till mig och anmält mig till en prova-på-kurs i dubbelstickning hos SV (Studieförbundet Vuxenskolan). Blev lite nervös först, och var osäker på om mina förkunskaper skulle räcka, men tog mig i kragen och anmälde mig ändå. Och vilken tur att jag vågade! Vi var några tappra kvinnor, och en härlig kursledare som visade oss vägen, som under några timmar lärde oss att lägga upp och börja på en mönsterstickad mudd. Dubbelstickning stickas med dubbelt så många maskor som en "vanlig" stickning, och den blir lika fin på bak- som framsida fast färgerna blir spegelvända om du stickar i garn i två olika färger.

Här kan du kika mer på kursledaren Visa Lisas blogg, där hon skriver lite om hur hon lärde sig detta. Hon har även en fin Instagramsida för er som har det programmet/den appen.

På kursen fick vi börja med att berätta varför vi var nyfikna på dubbelstickning, och jag berättade om den fina mössan. Den jämt stickade vändbara mössan i blått och rött som en av mina vänner har, och som hennes mamma har stickat en gång i tiden. För ett tag sedan tittade jag på en youtubevideo, och tänkte att det såg rätt knepigt ut. Så mycket lättare det är att bli visad av någon som kan IRL tycker jag! Och jag tror faktiskt jag klurade ut det hyfsat, men jösses vad trött i huvudet jag var sedan av all ny information! Gissar att det dessutombara är nyttigt med lite klurig hjärngympa emellanåt, hihi. I helgen  stickade jag lite mer på provmudden för att inte glömma bort det jag börjat lära mig, hade gjort lite tokigt men lyckades faktiskt rätta till det tror jag, hurra! Man lär sig på så olika sätt, men att gå en kurs funkar nog bäst för mig, och helst skulle jag vilja ha en fortsättningskurs nu på en gång medan den nya kunskapen är färsk i minnet!

Här hos Katrina hittar du en bra video som förklarar fenomenet dubbelstickning, och hos MyDesign hittar du en beskrivning av hur det funkar. Tyvärr har jag ingen egen bild ännu på det jag gjort, men det kommer. Planerna är att dubbelsticka en halskrage, och eventuellt blir det Torshavn av Susan Crawford. (Du kan läsa lite mer om den på Husmorsskolans blogg också).

Här om veckan fick jag också sån vårkänsla att jag lånade lite trädgårdsböcker på bibblan, och då blev det två böcker av en av mina favoritträdgårdsmästare - Alys Fowler! Kanske har nån mer sett TV-serien från BBC som sändes på SVT för kanske två-tre år sedan eller så? Jag fastnade för hennes sätt att tänka och planera en liten yta med odlingsbar mark. Kanske har du inte ens tänkt på att det där skräphörnet på infarten kanske kan bli en underbar krukträdgård full av tomater? Och precis efter det kom det lite mera snö, och mina vårodlarplaner lades på hyllan några dagar. Men nu har jag städat bland fönstrets pelargoner, så det känns lite bättre. Tyvärr hade ungefär hälften av dem inte överlevt, men de som står kvar nu har jag hopp om!

Här kan du läsa lite mer av Alys, på hennes nuvarande blogg på tidningen The Guardian. Kan ochså rekommendera  boken "Slow gardening" som är översatt till svenska, och delvis anpassad till våra förhållanden.Och vidare också tex "The edible garden".

Hoppas alla har en underbar vår, och att vårtröttheten är bortjagad av stickning, fika och odlingsplaner!

Till minne av...

Det har hänt så mycket i världen, så mycket ofattbart som är så svårt att ta in. Men vi kan inte gå runt och vara livrädda varje dag, för då blir det ohållbart att leva tänker jag... Dock kan vi vara rädda om oss och våra medmänniskor, och hjälpas åt och öppna våra famnar för dem som har det extra besvärligt i höstmörkret.

På söndag ska jag träffa två vänner från min ungdomstid och fika, det ska bli så fint att se dem igen. Och på höstlovet träffade jag en annan vän sedan tonårstiden, lika härligt det att finna varandra igen efter så lång tid!

Men så när höstmörkret smyger sig på så minns jag också alla dem som fattas, som inte längre finns här bredvid oss (även om de alltid är med oss i minnet). Lilla mormor och hennes syster, Världens bästa hockeyproffs, mannen med prickfri körning, golfproffset och nu senast min mans kollega. Man kan förhålla sig till att gå i kyrkan på olika sätt, men på söndag tänker jag gå och tända ett minnesljus och lyssna på kören som jag förut var med i. Det blir en fin stund att sitta och minnas, en andningspaus som nog kan mynna ut i glädje. Glädje över livet vi har fått till skänks, och över de vänner, nära och kära vi har förmånen att lära känna under denna tid på jorden.

Tack för att ni finns därute! Kram på er! Och den här sången är till er:

Allt, inget och lite till

Oj, vad mycket som har hänt sedan senaste inlägget. Och så lite.


Sommaren blev trots allt rätt fin, även om en del mörka moln försökte ta sig in från väst. Men nä, det lät vi dem inte lyckas med, så det så!
Förkylningarna har avlöst varandra nu på höstkanten, men ocksåde fina besöken. Just idag tänker jag dock extra på ett uteblivet besök, ett kort utan adress och någon som inte längre finns ibland oss. Idag skulle hon fyllt år. Med pompa och ståt skulle hon dansat sig genom dagen, som bara hon kunde, i väntan på att den skulle ta slut och övergå i vardag. Kladdkakan är uppäten, hallonen slut och likören uthälld. Jag höjer min kvällsthekopp i en virtuell skål och gläds åt mina nära och kära.


Så vem är med på en liten zynthdans så här på kvällskvisten? Nu dansar vi gärnet bara för att vi kan!
God kväll och god natt alla fina! Keep on rocking!


https://m.youtube.com/watch?v=PNcHx78zJyI

Skolavslutning, sommar och student

Idag var det skolavslutning, och hela Lillemans klass sjöng Idas sommarvisa. Efteråt blev det tårtor och fröknarna fick presenter och kramar. Och ja...mycket tårta blev det! Den mest populära var gräddtårta med jordgubbar, tätt följd av kladdkaka med...grädde och jordgubbar. Flaggan var hissad och det var SOL och 17 grader. Andra varma dagen på raken!


När jag var liten minns jag inte riktigt om vi åt tårta på avslutningen, men det gjorde vi förmodligen. Jag var inget fan av gräddtårta då så kan ju bara vara så att jag glömt. Men var jordgubbarna verkligen mogna då? Eller kan vi ha den tidiga lyxen nu för att vi importerar så pass mycket?


På mors dag fick jag, förutom kramar och en teckning, en god god frukttårta med nötkross på sidan. Jag har gissat mig till att den förmodligen heter Margaretatårta. Eftersom det är nötförbud i skolorna kör vi dock på kladdkaka även nästa avslutning - men god var tårtan! Och enligt familjen var dagens chokladmums lika härlig! (Receptet kom från Johanna Westmans "Första bakboken", fast vi lade på liten hjärtströssel på också.) Och jag kan hålla med, kakan var god men kaffet var kallt. Dags för ny termos?


Imorrn är vi lediga. Då ska vi mata grisar, gå på studentfirande och äta upp resten av kakan! God kväll allihop! Nu ska vi se om jag lyckas posta detta med mobilen...

Att lämna, sörja och hitta nya vägar

För en liten tid sedan gjorde jag något av det svåraste jag nånsin gjort. Jag sade hej då till min barndom. Ja, kanske inte till hela min barndom, men stora delar av mina somrar med bad, sol och trädgårdsliv.

I vintras dog min lilla  mormor, och min släkt bestämde sig mycket hastigt för att sälja hennes lilla stuga. Innan vi ens visste ordet av så låg den ute till försäljning, och innan det ens varit visning var den såld. Poff, pang! Inga fler somrar i det lilla bruna huset med den underbara trädgården. Inga fler promenader till havet på den hemliga stigen. Inga fler stjärnklara nätter på väg till utedasset. Och inga fler somrar och sommarlov med mormor.

Jag vet inte vem som köpt stuga, men jag hoppas så att de kommer trivas, känna lugnet och friden. Det är få ställen jag sovit så bra på som i den bruna nedsuttna bäddsoffan, speciellt de nätter när regnet trummat mot verandataket. Lilla mormor skulle velat att nån snäll och händig skulle ta hand om stället, och så hoppas jag att det blivit. Om det finns en himmel så vet jag att mormor har det bra där, med sina kära systrar och sin älskade make. Lilla mormor...

Det har varit så svårt, så ofattbart, att ta in just detta. Mormor är borta, och så också våra somrar vid havet. Aldrig mer. Bara i minnet finns de kvar, och det är nästan så att jag kan känna doften av havet och höra tallarnas sus när jag blundar. Men vissa dagar gör det också så ont att tänka och ta in att det just är "aldrig mer" som gäller...

Så igår, hör en vän av sig och säger: kom till mig i sommar! Kom till mig en vecka, snälla?! Så då bestämde vi att sommarens vänskapsträff ska ske i ett annat hus vid en sjö i ett annat för mig kärt landskap. Jag fick lite hopp, lite ljusning och något härligt att se fram emot, äntligen! För denna vår har varit tung, alldeles för tung. Men nu kan jag kanske börja glädjas lite igen, ta in att våren har anlänt, att min älskade familj är omkring mig och mina fina vänner finns där.

Så ikväll tog jag mod till mig och påbörjade projektet "vårfint i fönstret", genom att ta fler pelargonsticklingar, så lite fröer och gräva ner två plantor på odlingslotten. (Där var det väääldigt blött efter regnet, så vet inte hur vi ska kunna vårstäda där innan det torkat upp). På väg hem bland fågelkvittret i skogsdungen bland alla nästan överblommade vitsippor började jag småtralla lite på en sång.

Glad vår på er!
/C.