Snor, sorg och andra tider...

Det har varit en så otroligt tung början på detta år. Jättetung. Och nu i dagarna fick jag reda på att mitt sommarparadis ska säljas, och det pronto.
Det var nästan så jag trodde att hjärtat ville rymma ur kroppen på mig när jag förstod att släkten och jag inte var ens i närheten av att vara med i samma lag. Inget 'sista sommaren med gänget', inget 'weep and goodbye'. Jag vet ju att det inte är så, men det känns verkligen som att en del av min barndom och en del av minnena med mormor bara suddas ut. Vips så var de borta!

Och det känns extra sorgligt att det enkla livet inte längre hyllas. Att det inte längre är ok att bo i en skitliten stuga utan el och rinnande vatten inne. Där man är ute mest hela dagarna, där själva stugan bara är ett ställe att sova på och laga mat i. För visst kommer det att bli så, det inser jag ju, att någon kommer bygga ett större hus där, men alla tänkbara bekvämligheter. Men jag kommer sakna det enkla, där mormor satt på verandan och fikade, och där man fick akta sig för att få en fladdermus i huvudet när man skulle gå på dass, och ändå stannade man alltid upp, lyfte blicken och tittade på de miljarder augustistjärnor som syntes så bra - just pga att det INTE fanns nån el.

Sarah Dessen skriver i slutet av sin bok Blunda och hoppa: "En del saker tar slut, andra inte. Precis som en bra låt eller en bra bok, eller ett fint minne som man kan plocka fram när man har det jobbigt. Veckla ut det, hålla upp det nära och titta noga och hoppas att man fortfarande känner igen personen som är på bilden."  Och så hoppas jag att det kan bli en dag, att minnena av barndomens somrar ger mer glada tankar än de gör ont. Bara för att jag vet att det är kört nu, jag kan inte längre har ett val - att åka till stugan eller inte...

Så nu till helgen skulle det ju hända massa roliga saker, jag skulle få besök av en barndomsvän, hurra!!! Vi skulle ha en vuxenkväll på stan, prata, äta och samla intryck. Och vad händer? Jag blir dunderförkyld! Neeje! Det var inte en helg med host, snor och elände jag hade beställt ju. Och dessutom skiner solen för fulla muggar. Kaffe på balkongen då i alla fall? Nähä...Och så skulle vi ju vårstäda och baka, för  på måndag ska jag få efterlängtat fikabesök av världens bästa körskolelärare. Jag bara håller "tummar och tår" (som mormor alltid gjorde på den tiden Stenmark åkte utför) att vi blir bättre under dagen så att vi ror detta i land, och jag kan orka fika på stan imorrn med min vän och ta emot måndagsvännen med.

Så mitt i allt detta med hussorg och snor, efter en sömnlös natt, så undrar jag: vart i hela friden vill jag och familjen ta vägen egentligen i framtiden? Var hittar jag mitt nya paradis  som jag drömt om, med pelargonverandan, pumpen på gården och vedspisen i köket? Var hittar vi rätt plats för både saker, själ och hjärta? Var ska våra nya vägar gå, våra stigar trampas upp?  Och vad ska jag egentligen bli när jag blir stor? Jag trivs verkligen med familjelivet, men allt som hänt nu under våren har fått mig att fundera i vidare perspektiv, för just nu känner jag mig lite småvilse i tillvaron...

Men nu verkar det i alla fall som att våren är på väg på riktigt, och då kan det ju bara bli bättre, eller hur?! Första våren med lillgosan dessutom! Jag är så glad och tacksam för min fina härliga familj. Utan dem skulle jag nog nästan blitt knasig denna vår. Tack för att ni finns, fina ni!

Glad vår och god helg på er alla fina!

PS: Teknikens under - NOT! - jag försökte  blogga via den nya kloknallen, men gick inte helt lysande tydligen. Lite text försvann, och lite hamnade i fel ordning. Så då fick man starta den "gamlare" tekniken istället, hihi.

Gamla alster i kvällsljus

Jag trodde att jag nästan skulle vara färdig med bebismössan till idag, men veckan bara rann iväg. Inte ett enda varv har jag hunnit med, så istället visar jag något gammalt. Eller ja...det gjordes före jul och sedan hann jag tyvärr aldrig med att delta i något symöte. Så idag får det bli en kvällsvisning av ett gammalt alster till dagens syträff hos Maja.


I december var jag med i ett julklappspysselbyte på Sjalbarn, och då blev det ett lila par med värmare. Antingen kan man ha dem som värmare till kaffemuggen, eller så trär man dem på en glasburk och sätter i ett värmeljus - och vips så har du en stämningsfull ljuslykta!

Den ena har jag gjort genom att först veva fram en lång remsa I-cord (med hjälp av en fantastisk liten frans maskin som jag köpte på Majas manufaktur) som jag sedan sydde ihop, och den andra är stickad med en virkad kant på. Båda är sedan broderade med små pärlor. Garnet jag använde var två färger av ett syntetgarn, då jag tänkte att det är lite lättare att tvätta om man tex skulle spilla lite dryck på dem.

På nåder fick jag låna sonens plastglas att ha som visningsmuggar, tack finaste! Ursäkta lite sneda bilder, hann inte riktigt vända och vrida dem i datorn, men det är ju tanken som räknas.

Inspirationen hittade jag genom en blogg med fantastiska stickade och virkade huvor till thekannor! Många goda kakor hittar du också på Cosy Tea Blog, väl värt ett besök. Och från den hittade jag också en härlig I-cord-muggvärmare. Min blev väl inte riktigt lika häfting, men då är den i bloggen faktiskt stickad på riktigt och inte "fusk-vevad". Kolla länken för en tutorial!

Sov gott och sticka lungt! Nu måste jag mata hungrig söt bebis.
/C.