Att lämna, sörja och hitta nya vägar

För en liten tid sedan gjorde jag något av det svåraste jag nånsin gjort. Jag sade hej då till min barndom. Ja, kanske inte till hela min barndom, men stora delar av mina somrar med bad, sol och trädgårdsliv.

I vintras dog min lilla  mormor, och min släkt bestämde sig mycket hastigt för att sälja hennes lilla stuga. Innan vi ens visste ordet av så låg den ute till försäljning, och innan det ens varit visning var den såld. Poff, pang! Inga fler somrar i det lilla bruna huset med den underbara trädgården. Inga fler promenader till havet på den hemliga stigen. Inga fler stjärnklara nätter på väg till utedasset. Och inga fler somrar och sommarlov med mormor.

Jag vet inte vem som köpt stuga, men jag hoppas så att de kommer trivas, känna lugnet och friden. Det är få ställen jag sovit så bra på som i den bruna nedsuttna bäddsoffan, speciellt de nätter när regnet trummat mot verandataket. Lilla mormor skulle velat att nån snäll och händig skulle ta hand om stället, och så hoppas jag att det blivit. Om det finns en himmel så vet jag att mormor har det bra där, med sina kära systrar och sin älskade make. Lilla mormor...

Det har varit så svårt, så ofattbart, att ta in just detta. Mormor är borta, och så också våra somrar vid havet. Aldrig mer. Bara i minnet finns de kvar, och det är nästan så att jag kan känna doften av havet och höra tallarnas sus när jag blundar. Men vissa dagar gör det också så ont att tänka och ta in att det just är "aldrig mer" som gäller...

Så igår, hör en vän av sig och säger: kom till mig i sommar! Kom till mig en vecka, snälla?! Så då bestämde vi att sommarens vänskapsträff ska ske i ett annat hus vid en sjö i ett annat för mig kärt landskap. Jag fick lite hopp, lite ljusning och något härligt att se fram emot, äntligen! För denna vår har varit tung, alldeles för tung. Men nu kan jag kanske börja glädjas lite igen, ta in att våren har anlänt, att min älskade familj är omkring mig och mina fina vänner finns där.

Så ikväll tog jag mod till mig och påbörjade projektet "vårfint i fönstret", genom att ta fler pelargonsticklingar, så lite fröer och gräva ner två plantor på odlingslotten. (Där var det väääldigt blött efter regnet, så vet inte hur vi ska kunna vårstäda där innan det torkat upp). På väg hem bland fågelkvittret i skogsdungen bland alla nästan överblommade vitsippor började jag småtralla lite på en sång.

Glad vår på er!
/C.